Fredagsrädslan

Jag är lite rädd för den här kommande fredagkvällen. Anledningen till detta är enkel, jag ska ha fest. Erik fyller 25 och jag ska ha fest för honom, väldigt härligt känns det. Det är sånt som känns så jävla bra att göra för sina kompisar tycker jag.
Tillställningen har annonserats i de lämpliga kanalerna, planer har gjorts upp.
Jag sitter och gör spotifylistor för alla eventualiteter, skulle det bli humör för dans, ja då har jag en lista för det. Skulle stämningen dö lite, då har jag en kom-igång-lista. Jag har en sitta-och-chilla-lista, jag har en tagga-till-innan-taxin-lista och jag har en klockan-är-fyra-och-nu-tar-vi-och-lugnar-ned-oss-lite-lista. Åtminstone har jag en plan på att göra de där listorna innan fredag.
Vad jag är rädd för är att jag bygger upp det hela för mycket nu. Jag har inte själv haft en fest på flera år, min bästa kompis fyller 25, jag har inte träffat honom på två veckor nu... Hela jag är inställd på att det kommer att bli en grym kväll, en fullständigt fantastiskt grym kväll. Och man vill ju inte bli besviken.
Dessutom har jag en massa ändringar som jag vill göra hemma, hänga tavlor på väggarna och fixa extra stolar och en massa andra fullständigt orealistiska, högflugna planer på att ordna någon slags kuddhörna i vardagsrummet (är det någon som äger en vattenpipa?).
Jag stressar upp mig som fan och ju mer jag stressar upp mig desto mer känner jag att fredagskvällen kommer att bli grym för då kommer stressen släppa och så kommer jag bara att ha kul och bli sådär hemmafest-mysfull... Det är en ond cirkel! Eller möjligen en god cirkel...

Det kommer att bli en grym kväll.

Ja, vi bestämmer det bara så blir det så sen.

Nu ska jag gå till myrorna och köpa ramar.